Är journalistiken i USA på väg att förvandlas till en novell- och filmmanusfabrik? Det är en intressant frågeställning som väcks i en artikel som nyligen publicerades på nätmagasinet Baffler.
Skriver du manus eller är du frilansande journalist? Alldeles oavsett vilken bransch du verkar i, om du verkar i Stockholm och behöver kontorsyta är helio.se ett av de bästa företagen du kan vända dig till. De har lokaler på sju attraktivt belägna platser i Stockholm och kan ge dig en flexibel kontorslösning som passar dina behov.
En gammal trend i ny skepnad?
I artikeln pekar skribenten James Pogue på en trend som vuxit sig starkare de senaste tio åren. En trend där alltfler filmer byggs på nyhetsartiklar och essäer. Hustlers (2019), A Beautiful Day in the Neighborhood (2019), The Insider, Argo (2012), Dallas Buyers Club (2013) är alla filmer som gjorts på senare år som bygger på artiklar. Inte för att det är ett helt nytt fenomen. Saturday Night Live (1977), Dog Day Afternoon (1975) och Top Gun (1986) är alla fantastiskt framgångsrika filmer som bygger på artiklar som filmades före interneteran.
Vad Pogue menar är annorlunda idag är att ett nytt medielandskap har förändrat villkoren för hur skribenter får betalt. Han beskriver hur journalister och essäister som skriver för prestigefulla magasin som New Yorker får betydligt mindre betalt för sina artiklar nu än vad de fick förr.
Få ordentligt betalt – om artikeln kan bli filmmanus
Vad de däremot får betalt för är när ett filmbolag väljer att optionera någon av deras artiklar. Det vill säga när de köper filmrättigheterna till artikeln. En optionering innebär inte automatiskt att det blir någon film, men filmbolaget har säkrat de intellektuella rättigheterna till ett verk som ger dem förhoppningar. Ungefär så. Ska man tro artikeln så köper filmbolagen just nu rättigheter i drivor. De flesta kommer aldrig att bli film.
Om det blir film av artiklarna eller inte spelar inte så stor roll. Det leder till en utveckling där författare och skribenter alltmer väljer att skriva i en stil som kan bilda underlag för ett manus. Det ska gå att sammanfatta innehållet i en artikel enkelt, på ett sätt som passar en passiv tyckonomi. Det slöa klickandet på rubrikerna som sticker ut. Fokuset riktas då mot en viss typ av “storys”: det anmärkningsvärda och det sensationella. Historier om individer som är med om otroliga händelser och lär sig något, blir rika eller hittar kärleken.
Viktiga berättelser och analyser förbises
Pogue argumenterar väl för varför det leder till en situation där samhällsberättelsen faller bort. Historier som handlar om stora skeenden, till exempel såna om dem som har makt och pengar. Enligt Pogue är det några av dem som ständigt står redo att betala sanslösa summor för texter som kanske aldrig kommer att filmatiseras. Vilken typ av artiklar tror du att de låter bli att köpa? De som på något sätt berör faktum som de med pengar inte är intresserade av att sprida.
Det låter alarmerande, men är det inte så det alltid har varit?
